Lördag 28e maj – tågluff i Ungern

Oj oj, jag börjar med att erkänna att jag är helt medveten om att jag inte bloggade igår. Varför? För att det hände inte så mycket, det som hände det behåller jag för mig själv för hur kul är det att läsa om att jag tvättade? Precis.

Däremot, idag lördag, hände det desto mer.

Jag började nämligen dagen klockan 5.15 imorse. Detta för att jag och Julia skulle hinna med ett tåg som lämnade stationen klockan 6.21. Så, det var bara att gå upp på morgonen, göra sig startklar och åka till Nyugati. På vägen hann jag med en kaffe på McDonalds på stående fot.

Julia och jag träffades ungefär tio över sex. Vi gick iväg till tåget och satte oss på våra bokade platser. Som tur var, är tåget av en nyare modell och väldigt komfortabelt.

Tåget går och går, och vi hinner med att äta lite frukost och lite gott. Två timmar, cirka, senare har vi anlänt till Debrecen. Debrecen är, för er som inte vet, Ungerns näststörsta stad. Jag har aldrig varit  här tidigare, men jag hann inte med att titta så mycket. Vi är nämligen bara där för att byta tåg.

Jag hann däremot med att strosa runt på stationen med Julia. Jag fick då syn på en kalender, som påminner väldigt mycket om en Moleskin-bok. Jag har letat och hittat sådana, men tyckt att 100 kronor är för dyrt. Den kopian jag hittade idag, kostade exakt 100 forint. Det innebär alltså cirka 3-4 kronor. Ja, det är sant. Jag har inga höga planer att sitta och föra kalender eller skriva ner alla planer man har, men det var ett bra pris för att prova på.

Nåväl, tillbaka till tåget. Ja just ja, vi hann även köpa med en bukett blommor eftersom Tünde, Julias väninna, har namnsdag på onsdag.

Nästa tåg blev lite äldre, men ändå rätt bekvämt. Vi hann med att vila och även diskutera olika planer, innan vi kom fram till en helt öde plats mitt i ingemansland. Det var inte ens en station, utan det kändes mer som att tåget bara hade stannat på grund av tekniska problem. Men nej, vi skulle av här, trodde vi. Vi hade dock fel.

Det visade sig att den lilla, lilla by, som vi skulle besöka hade trots allt två stationer. Vi klev av vid fel. Däremot löste allting sig efter ett telefonsamtal och skjuts fixades. Det var skönt att höra att vi slapp gå, det var nämligen riktigt varmt ute.

Vi blev alltså hämtade, och det av Tündes man Tamas. Han var ute någonstans och tittade på fotboll, men offrade sig för att hämta oss. Det var skönt.

Väl framme träffade vi Tünde tillsammans med parets två ungar. Barnen var Matyi och Anna. Matyi var sonen och jag tror han var tre år, och Anna var cirka ett.

Efter att ha hälsat på varandra och fått en tur i huset, blev jag inbjuden av Matyi att leka med Lego. Jag hakade på, men jag vet inte till vilken glädje jag var. Det var lite svårt nämligen att kommunicera. Men det var trevligt.

I köket gjorde jag sedan tjejerna sällskap och vi skulle äta lunch. Lunchen bestod av gulyassoppa och sedan något som var nytt för mig. Det var typ munkar men inte helt vanliga sådana. Nåväl, det var riktigt gott i varje fall.

Efter maten skulle barnen sova middag. Då hann vi andra med att se trädgården och även det närliggande huset. Det är nämligen så att Tamas arbetar som präst i byns kyrka, och därför bor familjen i ett hus som kyrkan tillhandahåller. På gården låg även ett äldre hus, som nu fungerade lite som ett museum. Det var faktiskt intressant att se alla gamla saker.

Vi hann även med att se kyrkan, som var en Kalvinistisk kyrka. Jag hade aldrig sett någon sådan förut så det var intressant att se hur den var uppdelad genom att männen och kvinnorna inte sitter tillsammans.

När vi kommit tillbaka in i huset, börjar vi diska. Jag blir lite förvånad när Tünde senare börjar laga pizza men jag tänker att det är till barnen och kvällsmat. Det var det inte. Vi åt middag istället och pizzan var god.

Senare åkte Julia och jag hem igen. Tåget tog sin tid men tågresan gjorde dagen bara ännu mysigare. Det var helt enkelt en lyckad dag, och en trevlig ny bekantskap.

Som pricken över i:et, så frågar Julia mig om Champions League finalen när vi kommer till Budapest. Hon säger att den kanske visas på torget intill tågstationen, och vi går dit. Jag var dock tveksam och trodde inte att den skulle visas.

Jag hade helt fel. Matchen var på storbilds-TV och hade pågått 50 minuter. Barcelona gör precis 2-1 när vi kommer, och vi bestämmer oss för att leta reda på en plats att stå eller sitta. Det var gott om platser och inte alls mycket folk, men det var kallt och vi behövde en skönare plats än att bara stå och hänga.

Julia hittar en skön sittplats där vi även såg bra. Hon erbjuder sig även att helt utan problem gå till McDonalds, som ligger precis intill, och köpa kaffe åt mig. Så blir det, och medans hon går sitter jag och tittar vidare. Barcelona gör 3-1 men jag kunde inte bry mig mindre. Det må hände att Barcelona vann, men jag tror jag kände mig mer som en vinnare än vad de gjorde.