Tisdag och onsdag – sista maj och första juni

Igår blev det som ni märker inget bloggande. Anledningen hette, övertid. Jag gick hem klockan 21.10 istället för 17.30. Det var inte illa. Det började dock i helt andra änden, genom att jag försov mig. Jag hade lyckats stänga av min väckarklocka på mobilen, och jag vaknade inte förns när telefonen ringde och Julia undrade var jag var.

Det gick dock helt okej att komma försent, det var inga sura miner utan det är sånt som händer.

Efter jobbet kom dock en trevlig överraskning. Eftersom man var lite småtrött och grinig efter övertiden, kom jag hem till Julia allt annat än pigg. Hon lyckades dock vända på steken, eftersom hon hade lagat mat åt mig.

Vi åt och sedan åkte jag hem och sov.

Idag dock, första juni, var det en helt annan dag. Jag försov mig inte, jobbet gick bra utan övertid, och vi hade tid att uträtta ärenden och även unna oss lite underhållning.

För efter att vi hade postat brev, köpt tågbiljetter och ätit, tog vi tunnelbanan till Stadionok. Här hittar man Budapests största och de mest internationella sportarenorna. Vi har Ferenc Puskas-arena, där det spelas fotbollsmatcher och säkert sportas på annat håll. Den mest intressanta arenan idag, hette dock Papp Laszlo-sportarena. Det är en inomhushall, som fungerar även ibland som mässhall. (Jag och Sören var ju där på TV-spelsmässa)

Idag var det dock inte mässa. Idag var det konsert. Bandet som spelade hette “Roxette”. Japp, det stämmer. Ett av mina stora favoritband i ung ålder.

Vi hade inga biljetter, så vi stannade och snackade lite med killarna på Svarta börsen. Men vi nappade inte, utan vi gissade på att det fanns officiella biljetter kvar. Det gjorde det. De kostade cirka 350 kronor styck, vilket är lite mycket kanske, men det tycktes vara värt det. Vi köpte varsin biljett.

Inne i arenan skulle snart förbandet börja. Vi missade dock rätt mycket på denna akt, som för övrigt var en okänd ungersk kvinna, då vi stod och köade för att köpa läsk och popcorn. Det blev chips, läsk och en öl. Allt som allt för en stor stark, två påsar chips och två läsk var: 70 kronor. Helt överkomligt.

Vi hittade våra platser, och satte oss. Vi satte oss dock inte på våra egna, eftersom folk hade suttit sig lite här och var. Då gjorde vi detsamma, och hittade bättre platser.

Roxette kom in på scenen, och man märkte att de fortfarande är populära. Efter att ha spelat allt mellan klassiker och nya låtar, som jag aldrig hade hört, gick de av. Så klart blev det ett par extra nummer, och till slut hade de spelat alla de stora låtarna. Joyride, The look, It must have been love, Sleeping in my car och How do you do hade alla spelats. Man saknade dock Listen to your heart… Så klart kom de tillbaka för en till våg extra nummer och dyngade till med Listen to your heart. Sen var alla nöjda.

Nu ska jag sova.