Däremot efter jobbet blev det lite unikt. Det började med middag med Julia. Tillsammans åkte vi till Nyugati där vi hade en del ärenden att uträtta, men vi började med mat. Middagen blev gyros och vi hade faktiskt väldigt trevligt. Så trevligt att vi inte hann med allt som vi hade bestämt.

Vi hann med det viktigaste dock. Det började med att åka till Blaha Lujza. För väldigt nära där jag bor, ligger det en dansskola. Vi möttes dock av ett hostell, en bar och lite dansinformation. Vår danslärare var inte där. Nej vänta, danslärare? Varför skulle vi ha en sån? Jo, så klart, för att lära oss att dansa inför bröllopet.

Efter en stund dök han upp. Jag hann inte uppfatta hans namn, men han såg ut att vara trevlig. Ni vet, så där danstrevlig som vissa män är.

Vi värmde upp med lite lättare dansrörelser. Dansen var engelsk vals, och det gick lite stelt för mig tyckte jag. Däremot när vi fick para ihop oss, jag och Julia, gick det bättre. Jag försökte allt vad jag kunde att se mig för så att jag inte trampade henne på tårna, men det gillade inte läraren. Att titta nedåt var inte populärt.

Istället fick jag försöka hålla upp blicken, upp med armarna och lite på Julia. Det gick riktigt bra. Vi var båda väldigt glada när vi gick.

Kvällen avslutades med en glass på Burger King. En väldigt smidig kväll faktiskt.

Var ska man börja?

Torsdagen blev rätt lugn, med Julia och ett par från hennes kyrka.

Men fredagen blev inte riktigt lika lugn. Jobbet gick dock bra, och jag kunde lämna lite tidigare än normalt. Anledningen stavas: Kiskunhalas, och det är ju Julias hemstad. Vi skulle dit och fira helgen med hennes familj.

Sagt och gjort, vi satt helt plötsligt på tåget, vi åt lite gott som Julia hade hunnit handla och vi hade det riktigt bra. Vi hann även med att uträtta en del ärenden och vila oss lite.

I Kiskunhalas väntade inte bara Julias närmsta familj, utan även en del släktingar. De som fanns där var nämligen Julias farbror, Ilie och dennes fru Svetlana. De kommer från Moldavien, och hade åkt bil hit för att ha en helg tillsammans med oss.

Angående Moldavien så måste jag erkänna att jag missade helt matchen i fredags, men efter att ha läst om resultatet valde jag att inte prata fotboll alls med någon.

Nu eftersom klockan är rätt mycket, och jag är trött, så måste jag avrunda helgen. Jag hinner skriva att det blev en väldigt skön och rolig helg och vi hann uträtta massa gällande bröllopet. Vi hann även med att ha roligt!

Idag måndag var det tillbaka på jobbet som gällde. Jobbandet gick väl okej, och det var skönt att slippa iväg efteråt.

Jag följde Julia till ett ärende hon hade, samt att jag även hann med lite shopping på olika platser. Det var en bra dag, som följde en kanonbra helg!

Det gick dock helt okej att komma försent, det var inga sura miner utan det är sånt som händer.

Efter jobbet kom dock en trevlig överraskning. Eftersom man var lite småtrött och grinig efter övertiden, kom jag hem till Julia allt annat än pigg. Hon lyckades dock vända på steken, eftersom hon hade lagat mat åt mig.

Vi åt och sedan åkte jag hem och sov.

Idag dock, första juni, var det en helt annan dag. Jag försov mig inte, jobbet gick bra utan övertid, och vi hade tid att uträtta ärenden och även unna oss lite underhållning.

För efter att vi hade postat brev, köpt tågbiljetter och ätit, tog vi tunnelbanan till Stadionok. Här hittar man Budapests största och de mest internationella sportarenorna. Vi har Ferenc Puskas-arena, där det spelas fotbollsmatcher och säkert sportas på annat håll. Den mest intressanta arenan idag, hette dock Papp Laszlo-sportarena. Det är en inomhushall, som fungerar även ibland som mässhall. (Jag och Sören var ju där på TV-spelsmässa)

Idag var det dock inte mässa. Idag var det konsert. Bandet som spelade hette ”Roxette”. Japp, det stämmer. Ett av mina stora favoritband i ung ålder.

Vi hade inga biljetter, så vi stannade och snackade lite med killarna på Svarta börsen. Men vi nappade inte, utan vi gissade på att det fanns officiella biljetter kvar. Det gjorde det. De kostade cirka 350 kronor styck, vilket är lite mycket kanske, men det tycktes vara värt det. Vi köpte varsin biljett.

Inne i arenan skulle snart förbandet börja. Vi missade dock rätt mycket på denna akt, som för övrigt var en okänd ungersk kvinna, då vi stod och köade för att köpa läsk och popcorn. Det blev chips, läsk och en öl. Allt som allt för en stor stark, två påsar chips och två läsk var: 70 kronor. Helt överkomligt.

Vi hittade våra platser, och satte oss. Vi satte oss dock inte på våra egna, eftersom folk hade suttit sig lite här och var. Då gjorde vi detsamma, och hittade bättre platser.

Roxette kom in på scenen, och man märkte att de fortfarande är populära. Efter att ha spelat allt mellan klassiker och nya låtar, som jag aldrig hade hört, gick de av. Så klart blev det ett par extra nummer, och till slut hade de spelat alla de stora låtarna. Joyride, The look, It must have been love, Sleeping in my car och How do you do hade alla spelats. Man saknade dock Listen to your heart… Så klart kom de tillbaka för en till våg extra nummer och dyngade till med Listen to your heart. Sen var alla nöjda.

Nu ska jag sova.

Det blev dock lite födelsedagsfirande på jobbet och det är alltid roligt. En kollega fyller år och det firas alltid med att gruppen bjuds på gott.

Efter jobbet åkte jag hem och tvättade, så tro inte att den har dagen var den mest händelsefulla. Nu ska jag snart sova för att ladda för jobb imorgon.

Däremot hängde jag med efter gudstjänsten. Det var nämligen lunch, eller knytis, tillsammans med församlingen. Det fanns mycket gott att välja på, och vi blev väldigt mätta. Vi hann även med att prata lite med folk och det var väldigt trevligt.

Trevligt blev det även efteråt. Vi gick hem och vilade upp oss lite. Vi sov väl ungefär en timme, innan vi kom på att vi hade annat att göra.

Jag hade idag med min dator för att vi skulle kunna vara lite effektiva. Planen var nämligen att lyssna igenom lite musik som skulle kunna bli bra för bröllopet. Det gick bra och vi hann nästan helt klart.

När vi planerat klart, hade vi en plan att följa. Vi skulle på en konsert på Margitsziget, ön som ligger i mitten av Donau. Vi tog bussen och vi var lite smått sena. Men vi hittade stället ungefär 19.05, vilket innebar en försening på fem minuter. Dessvärre, så var det inte rätt plats. Vi skulle nämligen ganska långt bort för att komma rätt.

Då fattade vi beslutet att bara sitta, ta det lugnt, och prata. Vi satte oss på gräset och chillade lite. Jag hann även med att fylla i min kalender med de tider och platser som vi har planer på framför oss. Det är ganska mycket, men många trevliga händelser.

Efter detta åkte vi hem till Julia och sade god natt.

Däremot, idag lördag, hände det desto mer.

Jag började nämligen dagen klockan 5.15 imorse. Detta för att jag och Julia skulle hinna med ett tåg som lämnade stationen klockan 6.21. Så, det var bara att gå upp på morgonen, göra sig startklar och åka till Nyugati. På vägen hann jag med en kaffe på McDonalds på stående fot.

Julia och jag träffades ungefär tio över sex. Vi gick iväg till tåget och satte oss på våra bokade platser. Som tur var, är tåget av en nyare modell och väldigt komfortabelt.

Tåget går och går, och vi hinner med att äta lite frukost och lite gott. Två timmar, cirka, senare har vi anlänt till Debrecen. Debrecen är, för er som inte vet, Ungerns näststörsta stad. Jag har aldrig varit  här tidigare, men jag hann inte med att titta så mycket. Vi är nämligen bara där för att byta tåg.

Jag hann däremot med att strosa runt på stationen med Julia. Jag fick då syn på en kalender, som påminner väldigt mycket om en Moleskin-bok. Jag har letat och hittat sådana, men tyckt att 100 kronor är för dyrt. Den kopian jag hittade idag, kostade exakt 100 forint. Det innebär alltså cirka 3-4 kronor. Ja, det är sant. Jag har inga höga planer att sitta och föra kalender eller skriva ner alla planer man har, men det var ett bra pris för att prova på.

Nåväl, tillbaka till tåget. Ja just ja, vi hann även köpa med en bukett blommor eftersom Tünde, Julias väninna, har namnsdag på onsdag.

Nästa tåg blev lite äldre, men ändå rätt bekvämt. Vi hann med att vila och även diskutera olika planer, innan vi kom fram till en helt öde plats mitt i ingemansland. Det var inte ens en station, utan det kändes mer som att tåget bara hade stannat på grund av tekniska problem. Men nej, vi skulle av här, trodde vi. Vi hade dock fel.

Det visade sig att den lilla, lilla by, som vi skulle besöka hade trots allt två stationer. Vi klev av vid fel. Däremot löste allting sig efter ett telefonsamtal och skjuts fixades. Det var skönt att höra att vi slapp gå, det var nämligen riktigt varmt ute.

Vi blev alltså hämtade, och det av Tündes man Tamas. Han var ute någonstans och tittade på fotboll, men offrade sig för att hämta oss. Det var skönt.

Väl framme träffade vi Tünde tillsammans med parets två ungar. Barnen var Matyi och Anna. Matyi var sonen och jag tror han var tre år, och Anna var cirka ett.

Efter att ha hälsat på varandra och fått en tur i huset, blev jag inbjuden av Matyi att leka med Lego. Jag hakade på, men jag vet inte till vilken glädje jag var. Det var lite svårt nämligen att kommunicera. Men det var trevligt.

I köket gjorde jag sedan tjejerna sällskap och vi skulle äta lunch. Lunchen bestod av gulyassoppa och sedan något som var nytt för mig. Det var typ munkar men inte helt vanliga sådana. Nåväl, det var riktigt gott i varje fall.

Efter maten skulle barnen sova middag. Då hann vi andra med att se trädgården och även det närliggande huset. Det är nämligen så att Tamas arbetar som präst i byns kyrka, och därför bor familjen i ett hus som kyrkan tillhandahåller. På gården låg även ett äldre hus, som nu fungerade lite som ett museum. Det var faktiskt intressant att se alla gamla saker.

Vi hann även med att se kyrkan, som var en Kalvinistisk kyrka. Jag hade aldrig sett någon sådan förut så det var intressant att se hur den var uppdelad genom att männen och kvinnorna inte sitter tillsammans.

När vi kommit tillbaka in i huset, börjar vi diska. Jag blir lite förvånad när Tünde senare börjar laga pizza men jag tänker att det är till barnen och kvällsmat. Det var det inte. Vi åt middag istället och pizzan var god.

Senare åkte Julia och jag hem igen. Tåget tog sin tid men tågresan gjorde dagen bara ännu mysigare. Det var helt enkelt en lyckad dag, och en trevlig ny bekantskap.

Som pricken över i:et, så frågar Julia mig om Champions League finalen när vi kommer till Budapest. Hon säger att den kanske visas på torget intill tågstationen, och vi går dit. Jag var dock tveksam och trodde inte att den skulle visas.

Jag hade helt fel. Matchen var på storbilds-TV och hade pågått 50 minuter. Barcelona gör precis 2-1 när vi kommer, och vi bestämmer oss för att leta reda på en plats att stå eller sitta. Det var gott om platser och inte alls mycket folk, men det var kallt och vi behövde en skönare plats än att bara stå och hänga.

Julia hittar en skön sittplats där vi även såg bra. Hon erbjuder sig även att helt utan problem gå till McDonalds, som ligger precis intill, och köpa kaffe åt mig. Så blir det, och medans hon går sitter jag och tittar vidare. Barcelona gör 3-1 men jag kunde inte bry mig mindre. Det må hände att Barcelona vann, men jag tror jag kände mig mer som en vinnare än vad de gjorde.

Men mitt i samtalet fick vi lov att lämna byggnaden, brandlarmet gick nämligen. Vad detta innebär är, att vi får snällt gå sju våningar ner och ställa oss ute i solen och njuta. Att stå ute är lite av en belöning, istället för inne i kontorslandskapet.

Däremot, när allting var klart och det visade sig att det var en brandövning, fick vi snällt gå upp igen. Ja, fortfarande sju våningar. Det var inte lika kul. Jag hade till och med träningsvärk efter tisdagens fotboll, så faktum är att jag fick rejält spaghettiben på slutet. Jag har tidigare tränat lite, genom att gå upp alla trappor, och då har det gått bättre än idag. Nåväl, kondition är en färskvara, jag får träna upp den helt enkelt.

Efter jobbet åkte jag och Julia iväg tillsammans. Hon skulle testa ut linser igen, och jag fick vandra runt lite i WestEnd. Idag hittade jag ingenting, förutom en blomma som jag överraskade Julia med. Annars hittade jag inget av värde.

När Julia var klar gick vi först för att köpa tågbiljetter. På lördag åker vi ut i Ungern för att träffa en bekant till Julia, så vi köpte biljetten idag. Vi hann även med att posta ett par bröllopsinbjudningar.

Middagen åts på den intet så ungerska restaurangen, Subway. Det var dock väldigt gott så vi blev mätta och belåtna. Vi var ensamma på restaurangen och satt och pratade ett bra tag.

När vi ätit upp åkte vi mot Julias lägenhet. Här satte vi oss utanför, i en park, och gick igenom antalet gäster på bröllopet och matchade dem emot antal rum vi har på hotellet och en del sånt. Det ser bra ut!

Jobbet var helt okej idag. Imorgon ska jag ha något slags prov, så jag försökte läsa lite arbetsinstruktioner och liknande. Jag hoppas att jag kommer visa att jag är seriös och kunnig.

Efter jobbet hade Julia och jag lite extra tid. Klockan 19.30 skulle vi träffa Linnéa och Lizzi, på andra sidan stan. Men vi hade två timmar till godo. Därför drog vi iväg till Margitsziget, som ju ligger väldigt nära jobbet. Här tog vi en promenad, tittade lite, njöt av solen och även åt varsin langos. När vi ändå höll på att njuta, åt vi även glass.

När vi var klara åkte vi iväg. Vi tog spårvagn nummer två, som går längs floden och vi hann således kolla lite på byggnader. Det är en trevlig rutt, och vi fick nöjet att sitta.

När vi väl kom fram till stoppet skulle vi byta spårvagn, då träffade vi även Linnéa. Vi tre började nu att prata och åka. Till slut, efter även en busstur, kom vi fram till Tranzit. Lizzi satt och väntade men hon hade precis kommit, så det gjorde inget att vi faktiskt var lite sena.

Kvällen bestod av många och långa diskussioner. Vi pratade jobb, tidigare jobb, resor, semestrar och en massa trevligt. Så klart bjöds de även in på bröllopet, detta var kanske huvud syftet ikväll.

Efteråt följde jag med Julia hem till sig, och nu sitter jag hemma och bloggar. God natt.

Vi fick gå en stund för att kunna hitta fotbollsplanen. Vi visste på ett ungefär, och trodde vi hade hittat rätt när vi hittade ett sportcenter. Det fanns tydligen två, detta bekräftades av den kollega som jag ringde för att dubbelkolla med.

Kollega var fel ord, jag hade aldrig träffat människan. Likaså hade jag inte träffat någon av de andra heller, så det var ju ett helt nytt gäng av människor. Det var dock bara en som inte var ungrare, och det var Steve som kom ifrån London. Denne sprang runt med en Tottenham tröja, ja han sprang verkligen, konstant. Jag själv, lunkade runt en stund.

Faktum är att, sportsligt gick det åt skogen, men fysiskt gick det ändå rätt okej. Vi får se imorgon hur man mår i benen.

Efter fotbollen, och efter duschen, åkte vi iväg för att jobba. Jag hade dock lite problem eftersom jag behövde byta väska till jobbet, så jag smet hem. Det tog mig inte någon längre stund att byta, så jag kom i lagom tid till jobbet. Jag hade ju redan förvarnat att jag skulle bli sen.

Jobbet gick för övrigt helt okej. Det var en del nytt och på torsdag ska jag ha ett prov på vad jag har lärt mig. Det känns faktiskt som ett ”vinna eller försvinna” liknande prov, men jag hoppas att jag har fel.

När jobbet var klart mötte jag Joshua. Han och jag hade bestämt att vi skulle ut och fotografera, därav hade jag bytt väska till den som innehöll alla kameraprylar. Först gick vi hem till honom och Adrienn, dels för att Joshua behövde hämta sin nyköpta kamera, dels för att se hur de bodde.

Vi gick senare iväg till Margitsziget, som ligger nära jobbet och Joshuas lägenhet. Här blev det en promenad och lite fotografering. Det hanns med att fotografera solnedgången, natur, Joshua och lite blandat.

Här kommer ett par foton som visar kvällens lopp:

Klicka här för bildspel

Jag planerade dock att jobba över en timme idag. Anledningen stavas, fotboll. Imorgonbitti spelar ett gäng kollegor fotboll, och då hinner man inte till jobbet om man vill vara med. Jag ska vara med imorgon, så jag bad att få börja en timme senare imorgon, och den timmen jobbade jag in idag. Imorgon kan jag inte jobba in den, eftersom jag har planer.

Efter jobbet behövde jag köpa fotbollsskor. Jag tog sällskap med Thorsteinn på tunnelbanan, men jag hoppade ensam av vid Nyugati. Jag gick till WestEnd, som vanligt. Här hittade jag dock ingenting, och jag började nu smått få panik.

Jag samlade mig, och åkte till Mammut. Jag hann till ungefär halv åtta, och hade en halvtimme på mig. På den här tiden hann jag köpte ett par fotbollsskor, och två tshirts. Skorna var av okänt märke men billigt. Jag hoppas väl att jag kommer fortsätta spela lite, men jag ville inte lägga ner en förmögenhet på fotbollsskor.

När jag kom hem, packade jag väskan till imorgon så att jag slipper göra det då. Vem vet, man kanske är trött imorgon när man går upp runt klockan 7.00. Usch. Nu bör jag dock gå och lägga mig.